therealdesign

Sett och Hört

Besök på Hertha Hillfons museum 14/9

En kväll med Malena, Karin och Hertha

En regnvåt septemberkväll tog sig 24 konstvänner till Svensksundsvägen 21 på Skeppsholmen för att njuta av Hertha Hillfons konst.

Platsen är Gamla Badhuset, granne med Moderna Museet. Hertha Hillfon c/o Skeppsholmen öppnade i mars 2017 och har initierats och drivs av den ideella föreningen Hertha Hillfons Vänner med stöd från Stockholms stad.

Vi togs emot med flädersaft och skorpor, innan Malena Wellander, verksamhetsansvarig, hälsade oss välkomna och utnämnde oss till pionjärer. Täby Konstvänner var nämligen den första grupp, som beställt en visning. Som tack förärades alla den vackra katalogen, som gavs ut vid invigningsutställningen.

Därefter tog Karin Rognedal över och berättade om skulptören och keramikern Hertha Hillfons liv och skapande. Karin hade stått Hertha mycket nära under de sista åren av Herthas liv och dessutom suttit modell vid ett flertal tillfällen. Det var med mycket glädje och stor inlevelse som Karin delade med sig av sina upplevelser med Hertha. En mycket uppskattad visning.

Intresset för besöket var stort och alla fick inte plats. Därför planerar vi att göra ett nytt besök så småningom.

Ann-Christine Aggeborn

 

Utflykt med Täby Konstvänner den 23 april 2017


Vi startade kl 8.15 från Täby Galoppfält för utflykt till Stockholms Stadshus, Villa Akleja i Vaxholm och Waxholms hotell. Chaufför var vår trevlige bekantskap Micke från förra årets resa till Hälsingland.
I Stadshuset togs vi emot av kunniga och charmiga guiden Linnea Salley, som även är utbildad operasångerska och violinist.  Linnea berättade att arkitekt till Stockholms Stadshus är Ragnar Östberg. Från början hade man planerat att Stadshusbyggnaden skulle hysa både Stockholms förvaltning och Stockholms rådhusrätt/domstolen  – så som det alltid varit. Men Knut Wallenberg, stadsfullmäktig, opponerade sig och föreslog separata byggnader för de två olika funktionerna. Och så blev det. Stockholms Rådhus blev klart år 1915, arkitekt Carl Westman, och Stockholms Stadshus, som det tog 12 år att bygga, blev klart år 1923, arkitekt av Ragnar Östberg. De båda arkitekterna var grannar och goda vänner.  
Ragnar Östberg projekterade Stadshuset i svensk nationalromantik med motiveringen att denna stil är sprungen ur ”den svenska folksjälen”. I nationalromantiken ingår bland annat drag av svensk medeltid och vi påmindes om mörka och slutna romanska kyrkor från 1100-talet när vi passerade vissa gångar och mindre rum. Östberg tyckte dock om kontraster och exteriört är byggnaden även påverkad hans fascination för venetiansk renässans, särskilt San Marco-platsen i Venedig.  Taket är täckt med kopparplåtar istället för tegelpannor och för att finansiera dessa såldes en del av dem till privatpersoner. Dessa ”donatorers” namn finns upptecknade i den så kallade Kopparboken som är placerat i tornet. Stadshuset vilar på 3000 betongpålar i elva meter tjock lera.
Blå hallen är den största bankettsalen, här hålls bland annat den världsberömda Nobelbanketten den 10 december varje år. Trots bankettsalens namn är väggarna inte blå utan består av röd tegel. Ragnar Östberg ändrade sig nämligen när han såg det vackra murteglet och beslöt att det inte skulle täckas över med blå puts vilket ursprungligen planerats. De 8 miljoner tegelstenarna, varav 1 miljon är handslagna, är från Södertälje. Golvet är lagt i vacker grönaktig Kolmårdsmarmor. Pelarna i arkaden är från Björkö-Arholma. Från början hade Ragnar Östberg planerat att Blå hallen skulle vara utan ett täckande tak, men ändrade sig.  Östberg var mycket noggrann i sitt arbete. Det gällde inte minst den pampiga trappan i Blå Hallen. När den skulle designas lät han sin dåvarande hustru Elsa provgå ett stort antal olika trämodeller innan han slutligen bestämde sig. Och för att få vacker hållning när man går i trappan lät han i tegelväggen strax intill trappan mura in en liten stjärna på vilken man skall fästa blicken. I Blå hallen finns Skandinaviens största orgel.  
Från Blå hallen gick vi genom en korridor med byster, som föreställde de hantverkare som arbetat vid byggandet. Där fanns även möbler formgivna av Carl Malmsten, som genom sin inredning av Stadshuset fick sitt genombrott som möbelformgivare.
Medaljrummet var avsett som ”konversationsrum för kvinnliga fullmäktige”. Där finns bland annat en målning av Ragnar Östberg utförd av Eric Werenskiöld.
I Rådsalen sammanträder stadsfullmäktige var tredje måndag kl 16.00. På de olika borden finns namnskyltar som anger platsen för respektive fullmäktigemedlem och över presidiet en röd baldakin. Vidare finns en läktare för pressen och en för allmänheten. Möblerna är designade av Carl Malmsten.  Salen innehåller olika symboler för demokrati: ornamenten i taket representerar hur ord från alla tal och beslut via taket skall flyga ut och delges allmänheten. Och väggarnas Neander-mönster, vilket skapats av Filip Månsson, skall erinra om det antika Grekland, demokratins vagga.
Under Tornet. Utrymmet kallas för ”De hundrades valv” och är 106 meter hög. Det var nämligen viktigt att dent skulle vara högre än Rådhuset i Köpenhamn, vilket är 105 meter hög.  På rummets ena vägg kan man se klockspelet med St Göran och draken.  
Ovalen eller Franska rummet används som vigselsrum. Väggbonaderna är från Tureholms slott och tillverkade i fabriken Les Gobelins i Frankrike.  
Prinsens Galleri är inspirerat av Spegelsalen i det kungliga slottet i Versailles. Fresken på väggen är skapad av Prins Eugen och är tänkt att ”spegla” fönstersidans storslagna utsikt över Mälaren och Södermalm. Det sägs att när Prins Eugen var färdig med sitt arbete, överlämnade han en faktura, som han sedan högtidligt och symboliskt rev sönder. J.A.G. Acke har dekorerat galleriets fönstersmygar med figurer från grekisk och nordisk mytologi. I detta sitt arbete använde Acke inga verktyg utan endast sina tummar.
Salen Tre Kronor eller Väntrummet ligger i anslutning till Gyllene salen. Här hänger en lampkrona där varannan glödlampa kunde upplysas med gas eftersom man ännu inte helt litade på elektriciteten.
Gyllene salen. Här träds dansen efter Nobelmiddagen. Salens väggar består av 18,6 miljoner mosaikplattor, vilka är täckta av 23,5 karat guld. Linnea berättade att Einar Forseth smusslade in sina förslag/skisser till utsmyckning av väggarna i Gyllene salen på Ragnar Östbergs kontor. Östberg gillade dem och ville köpa dem men Forseth vägrade sälja, såvida han inte själv fick utföra uppsättningen av mosaikdekorationerna på väggfälten. De började argumentera och till slut kastade Östberg handgripligen ut Forseth ur rummet. Det slutade dock med att Forseth fick uppdraget att egenhändigt dekorera Gyllene salen.  Mosaiken föreställer personer och händelser utförda i bysantinsk stil. Den ena väggens stora avbildning av Mälardrottningen tyckte många var så ful så att den borde rivas ner.  Det var bråttom med arbetet eftersom allt måste bli klart till 400-årsjubileet av Gustav Vasas intåg i Stockholm. Forseth krävde dock 10 år för att hinna få klart sitt arbete men fick endast 1,5 år. I brådskan gjorde han därför en del fel. Bland annat saknas huvudet på Erik den helige. Forseth klarade sig ur knipan genom att göra gällande att Erik den helige faktiskt blev halshuggen!
Sedan vi njutit av prakten i Stadshuset tog bussen oss till Villa Ackleja i Vaxholm. Där togs vi emot med goda smörgåsar, kaffe och kakor av villans nuvarande ägare konstexperten Claes Moser och hans hustru PRkonsulten Sanna Evers.



Claes Moser berättade att i Villa Ackleja bodde ursprungligen konstnärsparet J.A.G. Acke och hans hustru Eja och att villan fått sitt namn ”Ackleja” efter dem.  
J.A.G. Acke, som var en sällskapsmänniska och rolighetsminister med många lustiga upptåg, kom från s.k. enkla uppväxtförhållanden. Hustrun Eja, som var dotter till författaren Zacharias Topelius, hade fått en liberal uppfostran och fått utbilda sig till konstnär.  
Paret Acke bodde i Villan Ackleja under åren 1901-1924 och umgicks flitigt med dåtidens kulturelit (Ernst Josefsson, Eugène Jansson, Richard Bergh, Carl och Karin Larsson, Verner von Heidenstam, August Strindberg, Anders Zorn, Ernest Thiel, Erik Axel Karlfeldt, prins Eugen m.fl.). Konstnärerna tillhörde alla de s.k. Opponenterna, som år 1885 gjort uppror mot Konstakademins krav att måla klassicistiska motiv. Flera av opponenterna lämnade därför Sverige och flyttade till den internationella konstnärskolonin i Grez-surLoing i Frankrike där man till skillnad från Konstakademins stränga motivkrav kunde måla efter eget tyckande, lägga till motiv eller färger som man tyckte passade eller ta bort det som inte passade in i bilden. Ofta målade man under bar himmel, exempelvis franska landskap i silvrigt gråa färgtoner. I Grez-sur-Loing kunde även de kvinnliga konstnärerna måla och uppträda på männens villkor, vilket ledde till att de manliga konstnärerna försåg dem med kokböcker!
Konstverk av flera av dessa s.k. opponenter pryder nu åter väggar och hyllor i Ackes ateljé och i matsalen i Villa Ackleja. De flesta av Villans konstverk är dock utförda av Acke, vilka under åratal samlats Claes Moser.  
Somrarna vistades paret Acke ofta i skärgården och en sommar då Stockholmsområdet hemsöktes av kolera inbjöd paret Acke sina konstnärsvänner att bo i deras sommarbostad i skärgården. Där inspirerades bland andra Anders Zorn och Albert Engström att börja måla vatten och hav. Det gällde dock inte Acke som alltid gick sin egen väg. Till skillnad från de övriga opponenterna målade nämligen Acke ofta interiörer och skymningslandskap.  På sin resa till USA på 1890-talet tog Anders Zorn med sig några av Ackes pannåer och visade dem för amerikanska konstnärer och konstkännare. Dessa Ackes målningar blev sedan stilbildande för den kända amerikanska konstnärsgruppen Group of Seven och senare Northern Light.
Claes Moser berättade även att hans passion för Ackes konst började då han som nybliven student för en stor del av sina studiemedel - och till sin fars, konsthandlaren, missnöje - köpte en osignerad målning. Det visade sig dock senare att porträttet föreställde paret Ackes fosterson Fausto och att det dessutom var målat av Acke! Pappa konsthandlaren blev då så nöjd att han förärade sonen ytterligare en målning av Acke! Idag består Claes Mosers samling av Ackes målningar av 150 verk.
En nyhet i Claes Mosers konstsamling är ett antal målningar av Marie Kröyer (världens största), vilka nu pryder väggarna i gula salongen, ursprungligen Ejas skrivrum, som saknar hörn ”för att inte tankarna ska stanna”.
Besöket i Villa Ackleja avslutades med konsert med vacker sång och fiolspel av vår duktiga guide Linnea Sallay. Därefter åkte vi vidare till Waxholms hotell, där vi bjöds på god lunch innan bussen tog oss åter till Täby.
Gudrun och Johan Cavalli

 

 

Folksambesök den 9 februari!


En skyskrapa på Söder i Stockholm lockade TKV en kväll. En byggnad 89 m hög, 2800 fönster, klädd i blästrad Ekebergmarmor med blå plattor av emalj och som invigdes 1960. Där mötte Sven Karels mångårig medarbetare på Folksam och som det visade sig kunde sitt hus! I entrén hängde gobeläng av Barbro Nilsson, 5,5 m hög o 24 m lång. Stig förde oss vidare med hiss via skulpturer av Carl Eldh, glasmosaik av Sven X:et Eriksson, möbler specialbeställda av Carl Malmsten, mattor av Märta Måås Fjetterström. I en matsal sprakade väggarna av stora målningar av Isaak Grunewald! Ytterligare en trappa upp och vi når våning 27! Där konkurrerar Malmstens galleri med möbler och utsökt konst med vidunderlig utsikt över hela Stockholm i olika väderstreck! Nåväl Stig för oss därefter tillbaka till nutiden via en korridor med litografier med enbart fågelmotiv och med fågelsång till dagens kontorsrum - allaktivitetsrum (kontorslandskap) där vi förstummades av dagens arbetsmiljö!! Högst intressant besök! / Susanne Jubell

 

En kväll på slottet! - Besök på "Spökslottet" den 24 november 2016.


Vad är väl en kväll i november på slottet att vandra bland mängder med vackra tavlor, praktfulla stuckaturer i taken och med handgjorda gyllenlädertapeter på väggarna!
Vi Täby konstvänner hörde om husets spännande historia och vandrade i paradvåningen under sakkunnig ledning genom salar där fantastiskt svenskt och utländskt måleri från 1500- till 1800-talet hängde på väggarna och som var utförda av Alexander Roslin, Pieter Bruegel, Giovanni Battista Tiepolo, Pehr Hilleström och Johan Fredrik Höckert m fl.
I entreplanet njöt vi av en samling konstglas som tillverkades vid Orrefors mellan 1915-1983.
Allt detta fanns i den malmgård som kallas Spökslottet men dess rätta namn är Schefflerska palatset och byggdes på 1700-talet som bostad. Men några spöken såg vi inte eller .....?/Susanne Jubell

 

 Täby Konstvänners resa till Hälsingland.

 

Den 17 september samlades, drygt tjugo konstvänner tidigt på morgonen på Galoppfältet. I början guidade oss chauffören Micke. Vägkanterna var gula av renfana och gulsporre. Vid Glossbo i Trönö anslöt sig guiden Anneli Wiklund. Först gjorde vi ett besök hos Växbo lin, väveri och försäljning, och åt därefter lunch på Växbo kvarn, en före detta mjölnarbostad med tillbyggnad.
Besöket på Växbo lin lärde oss att linet, linodlingen och linets vidare bearbetning var grunden för hälsingeböndernas rikedom. Och för denna s.k. bondeadeln, gällde det att manifestera sin rikedom - inte minst inför varandra. Att ha rummen dekorerade med dyrbara väggmålningar var ett sätt. Utomhus gällde att bostadshusen hade flera våningar (helst tre även om man inte hade råd inreda alla) och hade ett stort antal fönster (helst nio på gavlarna) samt rikt utsmyckad förstubro. Ofta fanns dessutom ett ståtligt hus (naturligtvis med vackert dekorationsmålade rumsväggar) avsett endast för fester. Att ha stor gödselhög var också ett sätt att visa sin rikedom! (Så småningom byggdes dock gödselhögarna in).
Besöken i de magnifika Hälsingegårdarna med sina färggranna väggmålningar var med rätta i fokus för resan. Väggmålningar, som ofta var vackra bilder inramade av kolonner eller draperier, visade vackra landskap och utsikter, exotiska blommor och djur, bibliska motiv och liknande . De flesta var dekorerade under 1800-talet början och mitt på fri hand av kringresande dalkarlar. Senare började man måla med hjälp av schabloner och under 1800-talets första del kom tryckta tapeter (vilka dock var mycket dyra och därför ofta imiterades med hjälp av schabloner). Vissa Hälsingegårdar är sedan 2013 en del av UNESCOs världsarv.
Besök på Ol Anders Häsingegård. Gården är från 1600-talet och flyttades till sin nuvarande plats, efter en brand på 1700-talet. Här uppvisade Anneli imponerande förmåga att ”kula”. Hon ”kulade hem getter”. Sängarna i mangårdsbyggnadens kök var inte i första hand avsedda för sömn utan för uppvisning. Vackra och ståtliga. ”Blåa kammaren” i huset har papptapet vars färg var uppblandad med arsenik.
Här hade Mårten Andersson, ”Hälsinglands Chagall”, utställning. En särskild byggnad kallas för ”Kalashuset”, med plats för mycket gäster att imponera med. På gården finns även en byggnad med butik och museum, emigrantmuséet. Besöket i emigrantmuseet var liksom allt annat vi fick se både intressant och minnesvärt.
I Bollnäs besökte vi Återbrukshyttan, här visade den unga glaskonstnären hur hon (sedan 2011) tillverkar glasföremål av gammalt glasmaterial. Slutligen var vi inne i Bollnäs kyrka, som har landets största bestånd av medeltida kyrkoskulpturer. Här finns skulpturer av Gullesson från 1500-talet, skulpturer med för honom typisk röd näsa och kinder, exempelvis hos den så kallade Bollnäsmadonnan.
Omkring kl 19.00 var vi tillbaka i Galoppfältet. Det var en fantastisk utflykt, som gav mersmak.
/ Gudrun och Johan Cavalli

 

Täby konstvänner © 2012 | All rights reserved